Många tycker att jag låter så bitter och arg när jag skriver men jag kan inte hålla med er om detta. Arg blir jag definitivt på alla former av orättvisor och diskriminering som pågår i samhället och i övriga länder. Är det så konstigt att man agerar och visar att man inte håller med det som händer. Att vara tyst är lika mycket att hålla med det som händer enligt mig.
Jag tror att min bitterhet, aggression har en utgångspunk, det är mitt engagemang för människor och djur som driver mig till mitt humör. Jag försöker att vara så rättvis som möjligt men ibland är det väldigt svårt. Jag blir gång på gång påmind om att människor är inget att lita på, och tro mig jag litar verkligen på väldigt få personer i min närhet. Bli inte besviken över att jag inte tror på mänskligheten men de flesta har jag lärt känna är också levande bevis på att falskhet segrar i högsta grad.
Men jag älskar ändå de flesta som jag har lärt känna genom åren. De flesta är ganska så snälla och vill ställa upp för sina medmänniskor.Visst mänskligheten är inte utrotat än och så länge jag lever kommer jag alltid att agera och reagera.
Jag hatar orättvisor och kan inte blunda för det jag ser..
Puss
