Kravkrav och ännu mer krav

Jag är sönder stressad och längtar till den dagen allt blir lugnt igen. En olustig känsla som inte vill lämna mig i fred och ibland känns det som om jag inte vill bli lämnad i fred heller. Men något som jag vill ha tillbaka är väl den lyckan, glädjen och kärleken.

Jag ogillar det krav som ställs på människor och framför allt på mig. Man ska ha den och dattan, men tänk efter en stund alla har inte samma möjligheter till saker därför är det orimligt att man ens kan kräva att alla ska ha vissa saker.

Jag blir trött på att man inte duger den man är. Låt människor vara i fred och låt de göra som de vill. Jag kanske inte ens vill leva det liv ni lever.
Jag kanske inte har samma resurser som dig i så fall varför kräva det av mig?

PuSS