Känner mig vilsen och konstig!

Jag vet inte vad det är med mig alltså. Jag börjar bli riktigt trött på mig själv om inte annat. Jag borde vara lite gladare idag då jag träffade en del underbara ungdomar men den lyckan försvann kort efter mötet på RK. Jag vill så mycket med mitt lilla liv men alla dörrar är helt stängda för mig och det verkar inte spela någon roll hur mycket vilja än jag har att göra saker,den viljan stoppas och dödas av glädjedödare och pessimister.

Viljan att göra saker, viljan att glädjas och glädja, viljan att kämpa,viljan att stå upp och stå ut, viljan att inspirera,viljan att påverka och motivera,viljan att vilja så mycket med livet, den där viljan är helt still just nu..

Vad beror allt det där på?Varför känner jag ingen glädje just nu? Vem har tagit ifrån mig den? Kan omgivningen ha någon betydelse för min negativism? Hur ska jag motivera och uppmuntra mig själv?
Jag är kanske bara hungrig!!!

LoVe