Saknar eller saknar inte?

Det är frågan om hur jag ska tänka ibland? Ibland saknar jag vissa personer i mitt liv som jag inte kan nå? Man saknar de såpass att det nästan gör ont? Man vill gråta,slå sönder ngt eller förbli deppig eller bitter.Hur ska man göra för att inte tänka på att de inte finns hos dig längre? Känslor är så svåra att kontrollera ibland och ibland är det omöjligt att bli kvitt de. Jag borde inte vara en känslomässig person för det gör mig ofokuserad,arg och väldigt off. De känslor får mig att inte tänka realistiskt och de funderingar medföljer får mig huvudvärk.

Men jag kan ändå inte sluta tänka på saknaden och tomheten hos mig,fuck off...Ska jag sakna eller inte?

Nu ska jag unna mig en chocklad bit som tröst!

Puss